I ljuset av nya och tuffare regelverk från EU blir det allt viktigare att räkna på vad det kostar att inte agera. Bristande hållbarhetsarbete kan leda till förlorade upphandlingar, böter och varumärkesskada, enligt Stratsys ESG-expert Anna Lindstedt. Vad är Cost of Inaction (COI) för din organisation?
Krav på ansvarstagande i leverantörsledet ökar snabbt från lagstiftare, kunder, investerare, anställda. Och det finns goda skäl till det. Till exempel står leverantörskedjan hos företag i genomsnitt för 90% av de totala utsläppen, enligt McKinsey.
Men många stora företag saknar fortfarande en genomtänkt strategi för att hantera arbetet med hållbarhetsrisker i värdekedjan på ett effektivt och strukturerat sätt. Det gäller inte minst i samarbetet mellan olika delar av företaget – till exempel mellan hållbarhetsavdelningen och inköpsavdelningen.
Hög kostnad för passivitet
När ESG-risker inte hanteras proaktivt, hamnar bolaget i ett reaktivt läge. Det leder inte bara till ökade externa risker – utan också till att resurser går till brandsläckning, parallella datakällor och dubbelarbete. Det är ett tyst slöseri som urholkar konkurrenskraften.
Kostnaderna för passivitet, eller Cost of Inaction (COI), riskerar att bli höga för företag som släpar efter med sin riskhantering i värdekedjan.
- Företag som väntar betalar ofta dubbelt. Först i form av förlorade möjligheter. Sedan i form av kriser som måste hanteras, säger Anna Lindstedt, ansvarig för ESG Due Diligence på Stratsys.
Enligt Anna finns det ett antal goda anledningar att ta frågan om riskhantering i värdekedjan på största allvar – inte minst nu. Trycket kommer från flera håll.
- Vi ser idag hur det regulatoriska landskapet ritas om. Med direktiv som CSDDD och förordningar som FLR och EUDR ställs nya krav på att företag identifierar, hanterar och rapporterar ESG-risker. Inte bara internt utan i värdekedjan. Men trycket kommer även från annat håll. Det kommer från kunder som kräver transparens i upphandlingar, investerare som vill se ansvar och anställda som förväntar sig etiskt ansvarstagande.
Trots detta saknar många stora företag fortfarande grundläggande systematik i riskhantering. Det handlar om ett antal olika typer av potentiella skador.
Anna Lindstedt, ESG-expert på Stratsys
1. Förlorade affärsmöjligheter
Förlorade affärsmöjligheter är en av de tydligaste konsekvenserna av bristande riskhantering i värdekedjan, enligt Anna.
Cost of Inaction kan inkludera allt från missade upphandlingar där hållbarhetskriterier inte uppfylls, till att investerare väljer att avbryta partnerskap. Kundflykt är också vanligt, både i B2B-ledet och bland medvetna konsumenter som ställer högre krav på transparens.
Dessutom blir det svårare att attrahera och behålla talanger, särskilt bland yngre medarbetare som vill jobba i värderingsdrivna organisationer. I många fall går företag även miste om nya affärsmodeller, till exempel rollen som leverantör av cirkulära eller ansvarsfullt producerade material.
2. Skador på varumärket
Avslöjanden om sociala eller miljömässiga missförhållanden i värdekedjan kan snabbt sätta företag i krisläge. Kritiska kampanjer i sociala medier tenderar att få stor spridning och förstärka trycket ytterligare. Samtidigt påverkas företagets employer branding. Dagens talanger är mer värderingsstyrda än någonsin. Arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för mänskliga rättigheter och miljö på allvar väljs bort.
Utöver den omedelbara krishanteringen urholkas även det långsiktiga affärsvärdet – varumärkeskapital, kundlojalitet och rekryteringsförmåga är avgörande tillgångar för framtidens konkurrenskraft.
- En enda incident i leverantörsledet kan kosta enormt i förtroende. Det tar tid att bygga ett varumärke, men det kan rivas ner på en vecka, säger Anna.
3. Operativa och legala risker
När företag saknar strukturerad riskkontroll i leverantörsledet ökar sårbarheten kraftigt. Hela kedjor kan slås ut vid en incident. Ofta leder detta till resurskrävande ad hoc-utredningar och akut krishantering. I värsta fall väntar rättsliga processer där företaget ställs till svars för att ha brustit i sin due diligence.
- Med införandet av CSDDD följer risken för böter och ekonomiska sanktioner vid överträdelser. Det är en tydlig påminnelse om att kostnaden för passivitet kan bli hög, säger Anna.
Lästips: Due diligence i leverantörskedjan – så möter du de nya hållbarhetskraven
4. Organisatoriska konsekvenser
Passivitet inom ESG-arbetet får inte bara externa konsekvenser. Det påverkar också organisationen internt. Utan tydliga processer och ansvar riskerar hållbarhetsarbetet att präglas av stress och brandsläckning, där insatser sker reaktivt snarare än strategiskt. Datakvaliteten blir ofta lidande när olika delar av organisationen rapporterar på olika sätt, vilket försvårar både analys och rapportering.
- I längden innebär detta ett tappat helhetsgrepp om ESG, där ledningen saknar det beslutsunderlag som krävs för att styra verksamheten mot hållbarhet och affärsnytta, säger Anna.
Från kostnad till konkurrensfördel
Att ta ESG-risker på allvar handlar inte bara om att undvika problem. Det är också ett sätt att stärka affären, enligt Anna.
- Företag som integrerar hanteringen av hållbarhetsrisker kopplade till värdekedjan i sina strukturer och strategier får bättre kontroll, men också ett tydligt affärsmässigt övertag. Genom att koppla hållbarhetsrisker till affärsmål, investeringar och styrning blir ESG en del av en långsiktig värdeskapande strategi, säger Anna.
När riskidentifiering och uppföljning sker proaktivt – snarare än i efterhand – minskar behovet av krishantering och ökar förtroendet hos kunder, partners och investerare. Med digitala verktyg som stöd kan arbetet dessutom skalas upp, följas upp i realtid och visualiseras på ett sätt som gör det användbart för hela organisationen – från inköp till ledning.
- När hållbarhetsrisker i värdekedjan är integrerade i bolagsstyrningen minskar riskerna och trösklarna i affären. Det blir enklare att vinna upphandlingar, attrahera kapital och möta krav från partners och konsumenter, framhåller Anna.
Att vänta är inte gratis
Att skjuta upp arbetet med att hantera och identifiera risker i värdekedjan innebär en risk i sig. I själva verket kan det bli betydligt dyrare att reagera i efterhand. Missade affärer, förlorat förtroende, sanktionsavgifter och intern ineffektivitet är bara några av de kostnader som följer med avsaknaden av ett strukturerat arbete med hållbarhetsrisker i värdekedjan.
Att se ESG Due Diligence enbart som en fråga om efterlevnad är att underskatta dess roll i affärsutveckling. I dagens affärslandskap är hållbarhetsrisker direkt kopplade till varumärkesvärde, kundlojalitet och tillgång till kapital. De företag som lyckas integrera due diligence i sina kärnprocesser bygger inte bara robustare organisationer – de framtidssäkrar sin position på marknaden.
- Vi måste sluta se ESG Due Diligence som en byråkratisk börda. Det är ett affärsverktyg som blir dyrt att ignorera, avslutar Anna.
Se hur Stratsys kan hjälpa er att ta nästa steg i hållbarhetsarbetet: Läs mer om ESG Due Diligence.
