Allt fler företag har satt klimatmål i linje med Science Based Targets initiative, SBTi. Det är ett viktigt steg. Men ett klimatmål säger i sig inte hur omställningen ska genomföras, följas upp eller integreras i verksamhetens beslut.
Med Corporate Net-Zero Standard version 2.0 förstärker SBTi därför fokus på genomförande. Den uppdaterade standarden gör det tydligare att ett trovärdigt nettonollmål behöver kopplas till ansvar, åtgärder, styrning, investeringar, värdekedja och löpande uppföljning.
Det är inte en förflyttning bort från målsättning. Tvärtom. Det är en förflyttning mot att klimatmålen behöver bli mer styrbara.
Vad är SBTi – och vad innebär den uppdaterade standarden?
SBTi är ett globalt initiativ som hjälper företag att sätta vetenskapligt förankrade klimatmål i linje med Parisavtalets ambition att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader.
Corporate Net-Zero Standard definierar vad som krävs för att ett företags nettonollmål ska vara trovärdigt. Det handlar bland annat om hur snabbt utsläppen behöver minska, vilka utsläppskällor som ska omfattas och hur kvarvarande utsläpp ska hanteras vid målåret.
Version 2.0 innebär framför allt att SBTi stärker kopplingen mellan mål och genomförande. Företag behöver inte bara kunna visa att målen är vetenskapligt förankrade. De behöver också kunna visa hur arbetet styrs, hur framdrift följs upp och hur beslut fattas när förutsättningarna förändras.
Egna utsläpp får större styrningsbetydelse
En viktig förändring är att scope 1 och scope 2 behandlas mer separat. Det gör det tydligare att företag behöver minska utsläpp i den egna verksamheten och inte luta sig för mycket mot åtgärder inom ett annat scope.
Det här påverkar exempelvis beslut om energieffektivisering, elektrifiering, bränslebyten, fordonsflottor, produktionsprocesser och anläggningar. För många organisationer innebär det att klimatmålen behöver kopplas närmare investeringsplanering, fastighetsstrategi, inköp, drift och operativa beslut.
Det är här klimatfrågan blir konkret. Inte som enbart klimatdata, utan som prioriteringar i verksamheten.
Scope 3 blir mer praktiskt – men inte nödvändigtvis enklare
Scope 3 har länge varit en av de största utmaningarna i företags klimatarbete. Utsläppen uppstår ofta utanför den egna organisationen, i leverantörsled, transporter, användning av produkter eller andra delar av värdekedjan.
I den uppdaterade standarden får scope 3 en mer pragmatisk logik. Fokus läggs tydligare på de mest väsentliga utsläppskällorna i värdekedjan. Den tidigare 67-procentslogiken ersätts av en modell där större utsläppskällor behöver omfattas, samtidigt som hela scope 3-bilden över tid behöver adresseras.
Det gör arbetet mer fokuserat, men inte mindre krävande. Företag behöver kunna visa hur de prioriterar, vilka leverantörer eller kategorier som är mest betydelsefulla, vilka åtgärder som är möjliga och vilka begränsningar som finns.
Begreppet "best efforts" blir viktigt här. Det innebär inte att företag kan nöja sig med ambitioner eller goda intentioner. Det innebär att de behöver kunna visa att de använder de styrmedel de faktiskt har: kravställning, dialog, inköpsbeslut, produktutveckling, samverkan och uppföljning.
Omställningsplanen blir central
En av de viktigaste delarna i den uppdaterade standarden är kravet på en omställningsplan.
En omställningsplan bör inte ses som ett separat dokument vid sidan av verksamheten. Den behöver fungera som ett styrningsverktyg som kopplar klimatmålet till konkreta vägval och beslut.
En sådan plan behöver svara på frågor som:
- Vilka utsläppskällor är mest väsentliga?
- Vilka åtgärder krävs, och i vilken ordning?
- Vem äger respektive åtgärd?
- Vilka investeringar eller förändringar i arbetssätt krävs?
- Vilka beroenden finns i värdekedjan?
- Hur följs framdriften upp?
- Hur hanteras avvikelser från plan?
Det är först när dessa frågor är besvarade som klimatmålet blir möjligt att styra mot i praktiken.
Carbon credits får en tydligare men begränsad roll
En annan viktig del i version 2.0 är hur klimatkrediter och koldioxidupptag hanteras.
Huvudprincipen är fortfarande att företag först och främst ska minska sina utsläpp i linje med vetenskapliga utsläppsbanor. Kvarvarande residualutsläpp vid nettonollmålets målår ska neutraliseras med relevanta och högkvalitativa koldioxidupptag.
Det innebär att klimatkrediter kan ha en roll i vissa sammanhang, men inte som en genväg för att nå klimatmålen. För verksamheter betyder det att fokus fortsatt behöver ligga på faktiska utsläppsminskningar och på att kunna visa vilka åtgärder som görs i den egna verksamheten och i värdekedjan.
Vad kräver detta av organisationen?
Den uppdaterade standarden bekräftar en bredare utveckling inom hållbarhetsområdet: klimat- och ESG-arbetet behöver integreras i ordinarie styrning och beslutsprocesser.
Det innebär att klimatmål behöver kopplas till:
- Ansvariga funktioner och tydligt ägarskap
- Affärsplanering och investeringsbeslut
- Riskbedömningar och prioriteringar
- Inköps- och leverantörsstyrning
- Datakvalitet och spårbarhet
- Löpande uppföljning och intern rapportering
Det är samma logik som många organisationer redan använder inom exempelvis riskhantering, kvalitet och finansiell styrning. Skillnaden är att klimatmålen nu behöver behandlas med samma grad av struktur och uppföljning.
Vanliga frågor om SBTi och nettonollmål
Vad är skillnaden mellan SBTi och nettonoll?
Nettonoll är ett tillstånd där ett företag har minskat sina utsläpp så långt som krävs enligt vetenskapliga utsläppsbanor, och neutraliserar kvarvarande residualutsläpp med permanenta koldioxidupptag. SBTi är ett ramverk och en valideringsprocess för att bedöma om företags klimatmål är i linje med vetenskapen. Corporate Net-Zero Standard definierar vad som krävs för att ett företags nettonollmål ska vara trovärdigt.
Vem berörs av Corporate Net-Zero Standard version 2.0?
Företag som sätter nya nettonollmål, eller som förnyar och omvaliderar befintliga mål, behöver förhålla sig till den uppdaterade standarden och SBTi:s övergångsregler. Även organisationer som inte söker formell SBTi-validering kan använda standarden som vägledning för att bygga ett mer trovärdigt och styrbart klimatarbete.
Hur kopplas en omställningsplan till befintliga styrprocesser?
En omställningsplan får störst effekt när den integreras med organisationens strategi-, budget-, risk- och uppföljningsprocesser. Det innebär att klimatåtgärder inte hanteras som ett separat hållbarhetsspår, utan kopplas till de beslut som redan styr verksamheten: investeringar, inköp, affärsplanering, produktutveckling, drift och leverantörsrelationer.
Den centrala frågan har förändrats
Corporate Net-Zero Standard version 2.0 visar att klimatmål inte kan behandlas som en isolerad rapporteringsfråga. De behöver bli en del av hur organisationen styr, prioriterar och följer upp sin verksamhet.
Frågan vi behöver ställa oss är inte bara: Har vi satt rätt klimatmål? Utan snarare: Har vi förmågan att styra verksamheten mot dem?
Det är där nästa mognadssteg i klimatarbetet ligger: i att göra klimatmålen styrbara, spårbara och möjliga att omsätta i praktiska beslut.
Vill ni se hur en integrerad klimatstyrning kan se ut i praktiken? Utforska hur Stratsys stödjer styrning och ESG.
